Skapande

Det jag för stunden jobbar med är ett gäng ljusstakar. De har alla individuella mönster, allt från blommor till text. Känner mig nöjd över att äntligen lagt tid på detta projekt som jag funderat över att genomföra väldigt länge men inte gjort slag i saken. Stämningsfullt nu i detta gråväder. Och bra till advent!

Sakta men säkert börjar det hända saker som är värda att blogga om, jag är inne i en slöjdprocess som jag hoppas hinna klart med i tid. Nu inväntar jag dagsljus för lite bilder, sedan ska jag skriva ihop några inlägg!

Så häng kvar!

Samtidigt som jag var på Sätergläntan var det bland annat en återbrukskurs i plåt också och när vi sista kvällen hade vernissage fick vi chans att se vad de hade gjort på de olika kursen. Bäst av allt alla kategorier och kurser var denna fantastiska ljuslampett.

” I want you to buy less live more”

Kvinnan som jag tyvärr inte minns namnet på kom ursprungligen från USA men bodde nu i Norge, hon levde ett enkelt liv, gillade inte mobiltelefoner eller annat elektroniskt… bodde som jag fattade på en gård där hon och hennes familj nästan var självförsörjande.

Hur som helst hade hon helt klart fattat vad livet går ut på! Jag ångrar bara att jag inte frågade om jag fick köpa den!

Jag tror inte mina superlativ räcker denna gång, kursen Täljd mekanik - Polhem möter Pettson är mest troligt den bästa kurs jag gått hittills på Sätergläntan. Helheten är såklart det som alltid gör det till en bra upplevelse, allt från själva vistelsen till kursens innehåll.

Läraren Per Helldorff har jag gått en kurs för tidigare, då högg vi tråg vilket också var väldigt lärorikt och intressant. Det gjorde att jag på förhand visst att jag inte skulle bli besviken på kursledaren. Sedan att det visade sig att allt konstruerande, funderande, klurande och slöjdande under arbetet med den täljda mekaniken skulle kännas så spännande och givande gör att jag känner mig mycket nöjd. Jag hade stora förväntningar inför kursen och alla införlivades måste jag säga.

Vissa av kurskamraterna visste exakt vad de ville prova att göra redan när vi började kursen, men för egen del hade jag ingen konkret idé trots att jag sett många av Pers föremål sedan tidigare. Därför valde jag att göra en kopia av en som Per tillverkat, nämligen ”En kväll på teatern”, något som vi mer än gärna fick göra. Han hade kört det konceptet under några workshops han hade haft i USA fast där hade de bara jobbat i två dagar, nu hade vi sju härliga dagar på oss. ”En kväll på teatern” fungerar som så att det är två huvuden som vänds mot varandra, sedan vrids de tillbaka och därefter asgarvar den ena av gubbarna hela tiden när detta sker klappar de i händerna också.

Jag känner att mitt val var klokt, även om det såklart hade varit extra roligt att genomföra en egen idé. Men jag kände att jag inte var redo för det, då jag ville få bättre koll på hur man ska tänka och utforma olika delar samt att jag tror att detta lättare gör att jag skulle kunna genomföra en idé på egen hand senare eftersom jag faktiskt kom hem med en produkt som så gott som var färdig och fungerade.

Grunderna för hela kursen återfinns i de gamla knäpphärvlarna som man använder för att räkna ut längder på garn. 60 varv på en knäpphärvel är en Pasma… Kugghjul, vevaxlar, höj och sänkbara delar ja, variationerna på de olika delarna kan bli hur stora som helst beroende på hur avancerade grejer man gör. Ett exempel som är relativt avancerat är Pers supskåp, där dörrar öppnas, glas sänks ner samtidigt som det ska stämma med en speldosa som spelar en melodi.

Nu återstår bara att måla och sätta ihop den på riktigt, just nu är min bara ihop satt med pluggar som inte är limmade. Och det viktigaste av allt, jag måste ge den ett eget namn. Vad det blir återstår att se!

Och viktigast av allt, min skapelse fick godkänt av en soon to be 5-åring. Och det är nog viktigast av allt…

Jag har hamnat i ett vakuum vad gäller det kreativa. Jag har knappt fått något gjort på hela sommaren. Istället har jag läst böcker, lyssnat på sommarpratarna och hängt med vänner.

Men nu peppar jag för mitt årliga besök på Sätergläntan. Om drygt två veckor rullar bilen mot Dalarna. Som jag längtat!

Idag tänker jag lite extra på denna vackra kvinna. Min älskade mormor som idag skulle ha fyllt 87 år. För alltid i mitt hjärta ♥

Jag håller på traditionerna och stickar på sommaren. Fast nu måste jag erkänna att det blev min mor som fick slutföra mitt sock-projekt. Jag tycker det är trevligt att sticka mellan varven, klarar av att läsa mönster i svårighetsgrad “medel” skulle jag tro. Men av någon anledning tyckte jag det var fruktansvärt tråkigt att sticka sockar. Jag har levt i tron att det skulle vara svårt att göra hälen, men den funkade helt okej att sticka. Avmaskningen var väl värre, egentligen inte svår, men det tog emot av någon anledning, därför blev det bara en sock jag gjorde klar själv och så fram till avmaskningen på den andra… Innan min mor nu hjälpte till med slutförandet.

Jag ska inte säga att jag aldrig mer ska sticka sockar, för man vet ju aldrig. Men jag har kunnat sticka i över 20 år och väntat så länge innan jag testade, så kanske dröjer det många år tills jag gör nästa försök?

Lite stiltje för tillfället, men jag jobbar med några rabattgökar, som min far döpte dem till. Innan sommarlovet är över hoppas jag har fått ihop några stycken så det blir en liten flock.

Sista tiden har jag mest doftat på blommorna.

Via Etsy och USA kom denna sax hem till mig för några dagar sedan. Jag tror att de flesta som känner mig vet att jag aldrig har något som är rosa, vare sig som kläder, inredning eller annat. Men när jag såg denna sax från Fiskars föll jag som en fura. Så coolt! Även om jag har många saxar fanns det bara en utväg och det var att köpa denna sax.

På förpackning saxen kom i stod det ”who doesn’t want to show a little rebel style every once in a while?” Det stod även “You love crafting. We love helping.” Ja, men då så. Vi kommer nog komma bra överens saxen och jag.