Igår kväll var jag på en konsert med Laleh! Hon är verkligen en fantastisk musiker, hon utstrålar en sån otrolig glädje och hoppfullhet. Det var ett grymt gung under konserten och ingen i publiken stod still. Härligt med en blandad publik, ung som gammal, mest dansant var en man i kavaj som jag iaktog, han levde sig verkligen in i musiken.

När en skiva rakt igenom känns väldigt bra behövs det verkligen ett liveframträdande för att få det bekräftat att artisten verkligen är så bra. Och i detta fallet var det ingen tvekan om saken. Laleh är grym, en stor improvisatö(r)/s och har förmågan att göra varje låt till sin egen. Som tex covern på The Police Walking on the moon otroligt bra! Jag tycker om de flesta av hennes låtar, men några är snäppet bättre än andra. De låtar från igår som jag uppskattade bästa var nyss nämnda med The Police, Invisible, Bostadsansökan och Storebror. Och så den låt hon avslutade konserten med, Droskan in love, en improvisation hon gjorde. Att bara rakt upp och ner kunna göra bra improvisationer tycker jag visar på att artisten är trygg i sig själv och sitt skapande och att den kan tillåta sig själv att gå upp i det helt och hållet.

Yesterday I went to a concert with Laleh, a new swedish girl that sings in swedish, english and persian. She radiates hope and joy and she is really great on improvise. Her last song was a improvisation she did, Droskan in love. Droskan is the name of the local she played in. Except from her own songs she did a really great cover on the Police Walking on the moon.