I måndags började jag på ny arbetsplats så för tillfället är jag rätt förvirrad och har tankarna på tusen saker. Det är mycket att planera och köpa in, det var lite eftersatt i mina två salar upplever jag. Har inte fått så stor uppfattning om något än, 5 dagar är ingenting på nytt ställe tycker jag. Men jag känner mig hoppfull. Jag är bara tacksam över att jag fick ett nytt jobb när min anställning tog slut i våras.

Men av ovan nämnda anledning har jag inte riktigt kunnat koncentrera tanken på någonting annat tillräckligt mycket för att få ro att skapa. Hela förra veckan gick också större delen av tiden åt till att gruva mig känner jag. Men jag känner att jag gjorde ett mycket bra val i söndags när jag gick ut i skogen och plockade 3.5 l blåbär. De två timmarna jag spenderade där var så bra. En meditativ känsla och jag kom fram till att jag inte skulle oroa mig, var sak har sin tid och att allt förmodligen kommer bli bra med positiva tankar och fokus på vad som är viktigt båda på jobbet och fritiden.

Även om jag inte fått ro till att göra något har jag däremot funderat på vad jag skulle vilja hinna med i höst som är slöjd / skapande relaterat:

Gå en kurs. Men rent realistiskt får det bero till vt.

Tillverka en present och skicka till kvinnan jag fick allt ullgarn av.

Färdigställa sommarens alster från Sätergläntan, men jag kan inte bestämma mig för hur jag vill ytbehandla mitt allra första tråg.

Skriva något inlägg om min syn på slöjd här på bloggen. Kände att jag fick lite inspiration av en artikel i senaste Hemslöjden.

Jag är nyfiken på vad de gör på Ersboda slöjdförening.

Hitta/starta ny syjunta. Känns viktigt, frågan är bara vilka jag känner som vill vara med?

Sy nya gardiner till tre fönster. Tråkigt att göra, roligt att bli klar med. Men tyget är redan inköpt.

Fota mer och göra användbara album.

Självklart vill jag slöjda också, jag har några tankar och idéer om föremål.

Nu är mp3:en nyladda med ljuv musik! Nu är det hög tid att lämna datorn. Jag ska åka mot föräldrahemmet och måla några föremål nu. Åh, denna ständiga brist på egen snickarboa…