Förra helgen la jag sista handen på dessa krympburkar, målningen var gjord sedan veckor tillbaka så det enda som återstod var att wax. Det minst roliga, vilket gjort att jag förhalat färdigställandet. Det har inte varit mycket slöjdande för min del sedan i somras. Jag skyller allt på bytet av jobb, jag har ingen ork över till något när jag kommer hem från jobbet. Jag hatar det, men samtidigt svårt att göra något åt. Jag har lov om två veckor, då ska jag försöka börja på ett ytterst hemligt projekt. Det enda jag kan avslöja är att det innefattar ett bröllop, så det rör sig om någon typ av present…
Jag försökte hitta något föremål för att visa burkarnas storlek, hittade tillslut en burk från en filmrulle. Fick känslan av att alla vet hur stor en sådan burk är. Med andra ord är de här burkarna inte så stora. Man skulle nog kunna tro att jag skulle vara less på att göra krympburkar, men det är helt tvärt om. Jag tröttnar aldrig på att göra dem. Ibland kan idéerna till dekoration ta slut för stunden. Men de får bara helt enkelt stå till sig ett tag tills jag får någon ny idé. Här kan man se när en av brukarna var omålad.
I övrigt är en mycket positiv sak är att jag har kommit igång med bokläsandet rätt rejält nu. Denna vecka ringde de tre gånger från biblioteket att jag hade böcker att hämta som jag reserverat. Om jag kommer att läsa alla böcker jag burit hem vet jag inte egentligen. Men de verkade alla bra när jag hittade dem på hyllorna.
Idag är det bara grått och tråkigt ute, inte alls så inspirerande. Igår var det en vacker men kall höstdag. Jag tog med mig kameran och fotade lite.
Hanna, Tvärån är höstig nu…
Tack för kommentaren i min blog, och bilderna. Jag börjar nästan grina trots att jag haft en bra dag idag med min lilla kusin på besök. Krympburkarna är jättefina, gillar de fyrkantiga, de ser väldigt proffsiga ut. Nu när jag provat själv förstår jag mer hur himla duktig du är! Jag läser också, det är härligt!
Comment by Hanna — October 14, 2007 @ 4:32 pm