Jag har ju skrivit om några marknader jag deltagit i, det har blivit dags för en höstmarknad igen i början av november. Jag deltar egentligen i första hand av en anledning, att få chansen att bli av med lite alster. Det är väl det största problemet med att slöjda för sin egen skull bara. Alla dessa föremål som jag gör och sedan blir de liggande i någon låda eller om de har tur får en plats i mitt hem så andra kan beskåda. Visst kan jag ge bort i present, men det blir ju mättat också samt att alla inte kanske uppskattar det. Tyvärr. De tycker att det är fint, men kan inte sätta det i samband med den tid det faktiskt tar att göra vissa saker. Så jag har med andra ord lärt mig vilka personer jag kan förära med något slöjdat och vilka jag inte kan det. Visst gör jag ibland saker på beställning, men de är få i förhållande till de saker jag gör för att jag och nu vill jag skriva måste. För det är ett måste. Jag antar alla andra som ägnar stor tid till att slöjda eller skapa, känner precis likadant. Att man bara måste göra saker för att må bra, att det finns inuti och måste ut.

Samtidigt har jag inga ambitionen av att kunna leva på slöjden på det sättet att det skulle vara min inkomstkälla. Jag tror om jag ska vara ärlig att jag inte har den drivkraft som behövs för att kunna driva ett eget slöjdföretag. Jag är inte lat, men det finns så mycket som skulle ta fokus från att jobba på det sättet. Jag är nog lite för disträ och lättpåverkad. Fast jag har ju å andra sidan aldrig provat så man ska ju aldrig säga aldrig.

Samtidigt som jag nu skriver det är faller första snön utanför mitt fönster. Den smälter såklart så fort den tar marken, men även om jag inte vill ha vinter nu så måste jag säga att det ger ett lugn att titta ut på de dalande flingorna. Sen kan jag inte låta bli att tänka på alla de gånger man varit i skolan och någon upptäckte att det börjat snöa för första gången. Det är verkligen så mycket glädje som jag förknippar med de minnena. Alla som skyndade sig till fönstret för att titta ut på snön och jag tror faktiskt ingen var ledsen över att det snöade. Som vuxen blir man lätt irriterad tror jag, det medför att man måste fixa allt från vinterjacka till vinterdäck på bilen.

Men just nu känner jag mig bara lugn.