I morse, eller jag borde nog säga vid lunchtid när jag vaknade till liv och insåg att klockan var 11:30 fick jag dåligt samvete. Jag må ha sommarlov eller semester eller vad det nu kallas, men sova till 11:30 känns inte bra! Samtidigt är det ju just det semester handlar om. Sova precis så länge man vill och därefter bara ta dagarna som de kommer. Men det får finnas gränser trots allt.

Förra veckan när Hanna hälsade på var det väl ungefär vad vi gjorde, tog dagarna som de kom, med vissa inbokade saker att göra. Exempelvis fick jag äntligen chansen att besöka bokcafé Pilgatan, vilket inte har blivit av tidigare. Första gången jag skulle gå dit var jag och min kompis en timme tidig, så vi fick välja ett annat fik då. Men i fredags blev det äntligen ett besök. Jag satt bredvid Torgny Lindgrens stol, det kändes bra. Det fina med alla stolar på stället är att de är köpta av författare och på det sättet deras bidrag till bokcaféet. Så frånsett några äldre soffor, jag satt på en gammal fin kökssoffa med trasmatta som överdrag på sitsen, utgörs möblerna av författarstolarna. På deras hemsida kan man se vilka som bidragit. Några stora och välkända andra lite mer okända författare, i alla fall för mig. Roligt är också att de har sådan fin skylt utanför. Tyvärr tog jag inget kort på den i det vackra solskenet, däremot förra gången jag skulle dit, när det var mars och snö ute. Det är en väldigt duktig bildhuggare som kallar sig BEN men som heter Bengt-Erik, som gjort den. Jag har gått en kurs hos honom för något år sedan i karvsnitt och bildhuggeri.

Mysigt och fint café


Fast vi startade dagen med ett besök Gammlia och titta på två utställningar.

Dels Sverige från ovan, flygfoton tagna av fotograf Lars Bygdemark men även, C’EST MOI, avtryck från Bonnieux av konstnären Lisbeth Lindqvist Forsberg. Det var collage, skulptur och gouache som hon ställde ut. Flygfotona var grymma, man glömmer verkligen bort hur landet ser ut från ovan eftersom man ju aldrig ser det från ovan mer än när man flyger, om man sitter längst in och kan se ut. Det var många coola bilder tyckte jag, många skulle jag lätt kunna tänka mig att ha på väggen. Vad gäller C’EST MOI, avtryck från Bonnieux utställningen gillade jag nog collagen bäst, vissa skulpturer var även intressanta. Men jag tror faktiskt jag föredrar hennes målningar av dörrar och portar mer än vad jag uppskattade collage. Mina föräldrar har åtminstone två oljemålningar hemma med dörrar/portar, den ena hoppas jag på att få ärva… hehe, för den gillar jag väldigt mycket. Hanna däremot som är en hängiven ”collageare” uppskattade hela utställningen väldigt mycket som jag uppfattade det.