Bäst förra veckan var blåbärsskogen, 4 rundor blev det sammanlagt, en tillsammans med systersonen 4 år. Jag kom fram till att jag ska bli bättre på att vara i skogen, det är härligt, lugnt och fridfullt frånsett myggorna. Blåbär hittade jag också, tack och lov.
Systersonen såg till att skapa fina minnen, som vanligt. Han blev trött så jag föreslog att han skulle hitta en sten eller stubbe att sitta på. Vilket han gjorde, en så där 10 meter bort från mig. Efter en liten stund hör jag han ropa – moster, du är min bästa vän! Det är stunder som den som värmer mitt hjärta och kanske gör att jag till och med känner mig lite blödig vilket inte är så ofta. De kan sin sak, småfolket, nämligen charma! Det märks att han hittills fått mycket kärlek och positiv uppmärksamhet, han är väldigt bra på säga att man är bäst eller att han älskar en.
Sämst förra veckan var att jag ägnade mig åt att ha jobbångest, som jag nu i efterhand ångra för när jag återsåg arbetsplatsen och kollegorna i måndags kände jag bara, men varför har jag spenderat en vecka med att inte vilja komma hit? Det visade sig faktiskt vara helt okej. Att jag däremot inte klarat av att vända tillbaka dygnet oroar mig mer.
