Kan någon förklara logiken i att grannarna alltid bestämmer sig för att klippa gräset när man lagt ner mödan på att verkligen välja ut en bra skiva som motsvara ens humör för stunden. Samtidigt som jag låter balkongdörren vara öppen och bara vill känna lugnet och njuta av allt det fina, det vill säga körsbärsträdet med sin röda bär. Naturligtvis är gräset jättelångt just då! Eller så hoppar barnen på sin studsmatta som låter som något gammal och väldigt osmort eftersom fjädrarna gnisslar. Det om något har nästan drivit mig till vansinne vissa dagar denna sommar. Och i skrivande stund både studsas det och körs gräsklippare.
Då är det tur att man kan tänka på allt det som är fint och som slår an något inom mig. Herre gud, det lät lite väl Ernst över det där. Men nedan följer lite bilder från sommaren som gör mig extra glad.
Under svarvkursen på gläntan blev vi hembjudna till kursläraren och han fru, vi välkomnades till det mest fantastiska hus jag någonsin sätt. Där var två kakelugnar, gamla tapeter och vackra ting av alla de slag. Ett hus som hade renoverats med säker hand. Jag föreslog att de kunde adoptera mig så jag fick flytta in direkt. Jag har nästan inte ord för att beskriva hur härligt huset var. Det är ett sådant hus jag vill ha, annars föredrar jag nog att förbli en lägenhetsrått istället.
Havet kort och gott. Det finns inget som rensar mina tankar som havet. Jag behöver inte ens befinna mig på det, det räcker med en klippa bredvid det. Stunderna jag återvänt till klipporna kring det gamla salteriet är många, men varje gång är det lika fantastiskt.
Mina syskonbarn, jag älskar dem! Jag försöker lära dem allt jag kan, bygga lego, kicka boll, läsa böcker och rita som exempel. Naturligtvis ska jag göra allt för att de så småningom ska bli slöjdare, hehe. Jag jobbar hårt på att vara den bästa mostern, jag är ju trots allt deras enda, så jag försöker hitta en bra balans i att skämma bort dem. Framförallt ger jag dem uppmärksamhet och väldigt mycket kärlek. Ibland skämmer jag bort dem men någon present utan någon speciell anledning, såklart. Men det viktigaste, jag jobbar hårt på att vara en vuxen som de alltid kan räkna med, oavsett vad som kommer att hända dem när de blir äldre!
