Idag var det dags för ett besök på universitetet, kanske inte mitt första sedan jag slutade plugga precis, men det är inte ofta jag befinner mig där längre. Höstlov står på schemat, vilket innebär ledighet för eleverna men kanske inte lika mycket för lärarna. Men jag hade förmånen att få lite miljöombyte i form av kurs. Hur som helst.
Fick höra om några kvinnor som hade haft en sammankomst med sin syjunta den gångna helgen. Det fina var bara att de hade hittat den i mina ögon ultimata benämningen på hela sammankomsten, nämligen ett lan.
Tänk att ha ett slöjd-lan. Grymt! Bästa jag hört på länge. Se till att styra upp ett i din omgivning så fort som möjligt, stick-lan, broderi-lan, tråg-lan, tälj-lan. Precis vad du vill!
vill ha maria-lan hela dan!
Comment by iHanna — October 29, 2008 @ 12:18 pm
Tälj-lan… nja, jag vet inte det. För oss gamla getfötter som vuxit upp till transistorradions trygga skvalp klingar det olikt på något vis. Vad är det för fel att sitta ensam i sin stuga och tälja för sig själv, som anständigt folk alltid gjort. Tycker nog att en rekorderlig slöjdare hyvlar till sitt virke själv och gör inget väsen av det. Och vart han plaserar sina borrhål är liksom lite privat kan man tycka. Fast det är klart… de där sticktanterna verkar ju ha det väldigt trevligt tillsammans på något outgrundligt vis. Säkert dricker dom kaffe också. Och skrattar. Borde egentligen prova, ja lite försiktigt alltså. Ett sådantdär slöjdlan. Fast jag fattar inte hur man skall få in virket och verktygen i datorn?
(väldigt trevlig blogg du har Maria)
Comment by Christer — November 4, 2008 @ 6:50 pm