Idag är en sådan där dag då jag känner mig nästan-sjuk. Ni vet, känslan av feber finns i kroppen, även om inte termometern visa någon. Som tur är har jag min lediga dag på tisdagar, även om jag skulle ha haft jobbat timmar på mitt extra jobb ikväll. Men det innebär igen karensdag att sjukskriva sig därifrån, bara 3 h mindre lön så jag tänkte som så att jag kanske slipper stanna hemma i morgon om jag håller mig inne idag, dricker varmt och bara tar det lugnt. Vi får se om den tanken hjälper, halsen mår i alla fall bättre av mina hittills 3 koppar te.

Något som däremot hjälper humöret något är att skriva ihop detta inlägg som egentligen ska handla om något annat än självömkan, nämligen om den lilla gröna skålen. I somras var jag en vecka på Sätergläntan och svarvade vilket jag har skrivit om tidigare. Men med mig hem hade jag ett antal skålar som jag sedan lämnade lite åt sitt öde skulle man väl kunna säga. Delvis för att jag ville vara säker på att de skulle ha möjlighet att torka ordentligt eftersom vi svarvade i färskt trä, i detta fall björk. Men delvis också för att jag inte riktigt kunde bestämma mig för vad jag skulle göra med dem.

Den lilla gröna skålen

Hur som helst så tog jag tag i saken för någon vecka sedan, följande skål fick bli målad i en olivgrön nyans. Bilden är kanske lite missvisande, skålen är inte mer än kanske 12 cm i diameter och med foten inräknad ca 4 cm hög, djupet inte mer än 2.5 cm skulle jag tro, jag har dock inte kontrollmätt. Hur som helst en rätt liten skål. Min tanke är att jag ska kunna använda den till flingsalt eller något annat torrt man vill servera. Färgen är en linoljefärg och därefter har jag waxat ytan för lite mer lyster. Insidan låter jag vara obehandlad helt enkelt, men jag har faktiskt sandpapprat den lite för att få bort eventuellt fnas. Det hör till ovanligheten att jag använder sandpapper, men ibland tycker jag det kan finnas anledningen till det. Skönt att få ett vackert slutresultat när själva svarvningen var givande och rolig. Hörde jag en skål!?