Skapande

Ibland kan jag bli trött på min oförmåga att slänga så enkla saker som gamla inredningstidningar. Jag vet inte riktigt varför jag ska spara på allt! Tidningar och papper i största allmänhet är rätt skrymmande trots allt. Senaste tiden har jag försök rensa bort onödiga papper och gamla grejer från universitetstiden, slängt en del, men har fortfarande mycket jag nog trots allt skulle kunna slänga.

Men nu senaste har jag börjat titta igenom gamla inredningstidningar i syfte att bara klippa ut de som jag tycker är inspirerande. Det tar ju ett tag, men jag är rätt brutal i min läsning. Det som instinktivt tilltalar mig tar jag ut, resten av tidningen åker till pappersåtervinningen. Och det känns så skönt!

Passande nog hade jag en anteckningsbok i A4-format med blanka blad från Ordning & Reda stående oanvänd, så äntligen kom även den till pass. Nu är min tanke att de flesta av de inredningstidningar jag brukar köpa/få ska gå samma väg efter ett tag. Jag kan istället bläddra i boken och se vad jag ansåg vara inspirerande tidigare, om min smak förändra, eller om det är så att smaken är bestående.

Jag tittar mig omkring och ser saker i vardagen som jag gillar extra mycket. Ett fräscht kök med ny gardin och duk på bordet. Och bordet sen. Jag hyser en hatkärlek till mitt köksbord. Kärlek för att det var min mormor och morfars vardagsrumsbord, köpt på slutet av 50- eller början av 60-talet, men även det att man lätt sitter 8 personer om man lägger i extra skivorna. Hatet för att det är så känsligt mot fukt och har många fula ringar trots mina insatser med både olja och polish.

En blommande Fredskalla värmer mitt hjärta, trots min dåliga skötsel blommar den. Min byrå som blivit ett projekt, det ska bli ett levande collage, jag vet inte om jag riktigt är framme än, men jag jobbar på det. Och så ett ägg, plåt, halvdåliga svetsfogar, rått och enkelt. Precis vad jag gillar.

♥

♥

Förra helgen var jag på en weekendresa till huvudstaden. Jag gick på musikal, träffade släkt och vänner och shoppade. Men framförallt promenerade jag väldigt mycket som det ofta blir när man är i större städer. Jag hade hoppats på lite mer sol än vad det var för annars bjuder Stockholm på mycket trevliga motiv att fota. Framförallt gillar jag alla gamla hus. Å andra sidan är det tacksamt att det inte blir skuggor när vädret är grått. Gjorde en repa på Söder och då åkte kameran fram i alla fall.

Det är verkligen så värt att få åka bort en helg ibland, umgås med syster och mor. Bo på hotell, käka hotellfrukost och göra stan. Sweet!

Jag har som vanligt den här årstiden börjat med att göra nya trädgårdsdekorationer. Inte för att jag behöver några själv utan för att jag har några som har gjort beställningar. Nytt för i år är att jag har börjat göra några mer knoppformade dekorationer. Förut har jag snöat inne enbart på kronor, hjärtan och stjärnor. De blir sådana nu också, men jag ska försöka göra fler knoppar. Det var roligt och ett trevligt komplement känner jag. Tror även att jag har mycket passande material liggande, om inte annat en del rester från krympburkstillverkning.

Som vanligt är de lite svårt att fota vintertid, ljuset sviker och det är svårt att hitta lämpliga fotoställen. Men så hittade jag pappas stövlar i garaget och som man säger, man tager vad man haver. Det blev helt enkelt väldigt smidigt att fota dekorationerna.

När blir en samling just en samling? Är två föremål en samling, eller tre? Kanske är det inte riktigt en samling, men jag har i alla fall fått en ny grej jag gillar. Tejp! Allt började med en rulle jag fick i julklapp. Den vita på bilden, det är fina kungakronor men det framgår inte så tydligt. Det var på något sätt den förlösande rullen. Jag har sedan investerat i två dekorativa tejpar själv. Först köpte jag den som ser ut som en tumstock och förra veckan fick jag hem den mest fantastiska tejp jag någonsin sett.

Via etsy hittade jag Rob Ryans fina grejer. Hade lätt kunnat köpa fler saker därifrån om jag hade känt att det var försvarbart rent ekonomiskt, men just nu fick det räcka med tejpen And I waked.

Äntligen hittade jag också ett användningsområde för den snygga kartongen jag köpte på Lagerhaus. Egentligen var den nog tänkt som presentlåda till pocketböcker men nu utgör den en fin förvaring för tejprullar. Tyvärr kommer det inte rymmas någon fler rulle, men kanske är det lika bra? Jag måste nog börja med att förbruka dessa.

Det var roligt att få beställningen från Rob Ryan för jag fick lite bonus grejer, en fint kort men en personlig hälsning att hans dotter hade samma förnamn som mig, en bedårande fin kalender och några pins. Alltid roligt att handla när man får extra grejer på köpet!

Vänder man kalender finns juli till december och så får man halva texten rätt väg såklart. Fin, fint!

Jag vet att jag har skrivit i ett inlägg att jag hyser någon typ av hatkärlek till att sticka. Och jag kan bara bekräfta att så är det fortfarande. Så sent som förra helgen började jag sticka på en Dragspelsbasker, trots att jag inte brukar se klok ut i basker, men jag tänker mig att det kan komma att passa trots allt då det blir lite mer mössa över dem istället för basker. Hur som helst hade jag ett garn som krävde att jag la till några extra maskor för att få det att stämma med mönstret. Men någonstans räknade jag nog bort mig lite.

Igår hade jag stickat 8 åsar och 8 dalar, det vill säga ca 100 varv och insåg tyvärr att det var dags att repa upp. För hur mycket jag än försökte övertala mig själv att det skulle fungera så var det bara att förlika sig med att mössan hade blivit lite väl stor. Vilket också innebär att jag inte kommer att använda den om jag gör den klar.

Eftersom jag ändå repade upp för att börja om passade jag på att byta färg också. Även om jag verkligen gillar den olivgröna nyansen tror jag att det också skulle vara en faktor som gör att jag inte kommer att använda den allt för mycket när den blir färdig. Så nu blir den istället svart och petrol.

Heja mig!

Snart har en vecka med sportlov passerat. Jag har mest tagit dagarna som de kommer. Fikat med lite vänner, träffat mina syskonbarn, gått på bio och såklart som alltid när man är ledig, städat och tvättat.

En dag tog jag en promenad ner till stan, naturligtvis med kameran i släptåg.

En annan dag fick jag besök som övernattade och hade delvis sin packning i denna väska. Vi gick på bio, målade och köpte tågbok på bokrean.

Idag, sista vardagen på lovet fick jag fin, fin post i brevlådan. Senaste numret av Slöjdforum där min text om krympburkar var publicerad samt ett fint vykort från Hanna.

Jag har gjort en upptäckt va gäller min hemstad igen, egentligen förstår jag inte hur jag har missat detta. Men på en husvägg vid Vasaplan sitter denna fanastiska ljusinstallation. När jag läste om den på kommunens hemsida är det som att jag kanske har läst något om detta tidigare, men aldrig sett den. En anledning är väl att jag väldigt sällan åker buss nu för tiden eftersom jag är tvingad att pendla med bil till mitt jobb. Eller så har jag helt enkelt inte lyft blicken tillräckligt… Den måste ha suttit där sedan ljusfestivalen i höstats och är en fast installation då Balticgruppen har köpt och donerat den till kommunen. Jag måste fota den igen när det inte är snöstorm ute, får väl vänta till våren, därför gjorde den sig bäst i svartvitt.

Enligt texten på hemsidan en uppmaning till alla unga tjejer och kvinnor att våga TA plats. Coolt!