För en tid sedan köpte jag en tygpåse av Kattching eftersom jag föll handlöst för motivet. Det kan ju tyckas onödigt att köpa något man egentligen kan sy själv. Men det är ju just det att där och då när man ser något spelar priset inte så stor roll, inte heller vetskapen att man lätt syr en påse själv. När intrycket är rätt är det bara att handla som gäller. Det är faktiskt något jag har blivit bättre på att göra, att köpa de saker jag gillar fast jag skulle kunna göra dem själv. Det handlar väl om att inse värdet av ett arbete, stort som litet.
Hur som helst var det fler än jag som uppskattade påsen, nämligen min systerson. Jag må vara en snäll moster men där gick gränsen, att ge honom den var jag inte beredd på att göra. Istället loggade vi in på Tradera och bjöd på ett tyg som han tyckte var häftigt. Så det blev tyget ”Pure muscle” från The Alexander Henry Fabrics. Helt enkelt ett gäng schyssta bilar av diverse slag. Efter att ha önskat färg på innerfodret också var det bara att invänta leverans när auktioner väl var vunnen.
När tyget väl damp ner i brevlådan var det bara att göra slag i saken och sy en påse, storleken passar ett block i A4 storlek, det tycker jag är en vättig storlek. Jag gjorde helt enkelt två påsar, ytter och inner som jag därefter sydde ihop i hörnen för att få en bättre botten på påsen.
Den högra är alltså påsen jag köpte först, den är gjord av ett gammalt retrotyg antar jag. Tyvärr räckte tyget inte till en påse till systerdottern som också gillar bilar, men framförallt älskar hon traktorer och andra typer av maskiner, så till henne har jag också köpt ett tyg som jag väntar på posten vilken dag som helst. Det gäller ju att vara rättvis, framförallt när lillasystern är den som älskar väskor!
