Skapande

Två måndagar efter varandra har jag suttit bänkad på Sagateatern. Först såg jag teaterföreställningen Utrensning baserad på Sofi Oksanens bok med samma namn. Handlingen kretsar kring en kvinna som heter Aliide Truus och hennes öde, där finns även flickan Zara som varit en del av människohandeln men lyckats rymma. Det är Estland och när handlingen startar är det 1992, men boken kretsar mycket kring efterkrigstiden och kommunismens och kapitalismens påverkan på landet.

Jag läste boken ifjol och jag kände då att det var den bästa boken jag läste under året, därför var jag lite rädd när jag gick till teatern. Rädd för att jag skulle bli besviken och inte känna att pjäsen skulle göra boken rättvis. Men jag känner så här en vecka senare att jag är glad att jag köpte biljett och gick dit. Jag upplevde den som välspelad och även om det är en mörk och tung handling så skildrades den på ett för mig tilltalande sätt. När jag satt där tänkte jag även många gånger att de verkligen skapat en riktigt snygg dekor.

En vecka senare, det vill säga i måndags, var det åter dags att besöka Saga. Den här gången för att lyssna till Bodil Malmsten. Hon har satt upp en föreställning eller vad man nu ska kallar det, som hon benämnt Enligt Bodil Malmsten. Första akten läste hon ur tre av sina romaner och talar om handlingen. Andra akten är lite lösare i formen, det är fortfarande hennes böcker, men nu har fåtöljen Farmor av hennes farfar Carl Malmsten kommit in på scen, samt travar av böcker och en stor pingvin av papp. Hon varvar musikinslag och förinspelade sång med att friare tala om innehållet i böckerna och sitt författarskap.

Jag gillar Bodil mycket för hennes sätt att skriva. Jag tycker att hon i sina böcker ofta berättar sköra historier med en tyngd och en närvaro. Och med sköra menar jag att människorna i hennes böcker många gånger är sköra. Samtidigt finns där rätt ofta något muntert och relativt lättillgängligt. Språkligt är det verkligen en fröjd att läsa hennes böcker, men jag utgår ifrån att det är mycket arbete bakom varje ord trots lättheten i hennes språk. Något som blev extra tydligt igår efter en av de saker hon sa. Nämligen: “Jag blir inte lyckligare av att skriva. Men skriver jag inte lider jag ännu mer.”

Helt klart två mycket bra måndagskvällar måste jag säga!

Min absolut senaste kreativa skapelse är den här dinosaurien som en vän till mig ville ha hjälp med. Han skulle jobba med papier maché med sina barn som älskar dinosaurier så jag tog mina järntrådar och tänger med mig och åkte till dem. Efter lite trixande och böjande så blev det en skaplig T-rex, ja alltså det tog ju någon timme. Jag har ännu inte sett slutresultatet för nästa steg i processen skulle de göra dagen efter.

Att jobba skulpturalt med järntråd är något jag tycker är spännande. Jag har dock inte tagit mig tid att göra allt för många projekt men även jag har t ex gjort ett papier maché projekt på detta sett tidigare. Då blev det en fågel. Att jobba med luffarslöjd eller trådtjack är en lättillgänglig teknik. Man behöver inte särskilt många verktyg och inte heller någon speciell plats att jobba på. Att jobba skulpturalt på detta sätt funkar jättebra vid köksbordet. Om man ska göra skålar kan man behöva ha tillgång till lite spånskiva eller annat för att tillverka lite jiggar. Men utöver det klara man sig långt på några tänger och ståltråd. Prisvärt material är det också tycker jag, tråden räcker länge!

Nu börjar jag nästan tycka synd om den här stackars bloggen jag har. Som jag skrivit vid något tidigare tillfälle är det svårt med en blogg som har ett visst tema, ett tema som dessutom bygger på att jag måste göra något kreativt för att kunna posta. De reglerna är det dessutom bara jag själv som satt upp, men det kan vara svårt att bryta mot sina egna regler!

Jag har länge funderat över bloggens öde. Om jag ska låta den ligga kvar ouppdaterad, radera den, eller ändra fokus och göra den till något mer lättillgängligt för min egen del. Alltså blogga mer om annat. Två saker har jag uteslutit, att inte uppdatera mera är allt för sorgligt och radera det går inte. Den här bloggen har skrivit i över 7 år, vilket är bra lång tid.

En anledning till att jag inte bloggar så mycket är såklart att jag inte hinner göra så mycket kreativt heller. Jag har nog mest varit upptagen med att bara leva och jobba… Men jag tänker att med det återvändande ljuset och den stundande våren kommer det kanske lossna lite. För jag känner inspirationen att göra något kreativt. Men jag tänker att jag ska utmana mig själv att skriva lite mer om sådant som ändå tangerar skapande på ett eller annat sätt. För det är ändå så att jag tycker om att blogga av den enkla anledningen att jag tycker om att koppla samman ord och bild. Att skriva är något jag tycker är avslappnande är också något jag kommit fram till under den här tiden av icke-bloggande.

Det är inte så att jag inte befunnit mig på nätet när jag själv inte bloggat, tvärt om. Jag har istället läst många andra bloggar, och något som är populärt just nu är länk-kärlek. Det finns mängder av inspirerande bloggar, men det finns några som jag gillar lite, lite extra. Dessa är mina favoriter. Det är coola och inspirerande bloggerskor som jag verkligen gillar och läser med glädje! De är dessutom Umebor allihop!

Karins konstgrepp
“Försök att inte se så snygg ut”
Mina bestyr
Writtenbyalex