Skapande

Jag har precis läst Cirkeln, första delen i en trilogi av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. En sak jag alltid gör när jag har sommarlov från jobbet är att läsa lite ungdomslitteratur. Jag tycker om att vara uppdaterad och insatt i vad ungdomarna/eleverna läser. Cirkeln har varit väldigt omskriven i bokbloggsvärlden och jag följde Strandbergs blogg tills han övergav den för Twitter så jag har varit lockad av att läsa boken sen den släppte i våras.

Om man sammanfattar handlingen lite kort så kretsar den kring sex tjejer i gymnasiet, de är varandras ytterligheter och skulle aldrig sammanföras om det inte var för att de alla är utvalda. De visar sig att de är häxor och att de är nämnda i en gammal profetia. De förmodade självmorden som sker på skolan är inte alls vad det verkar, men det är bara de som vet sanningen. Och allt blir sedan på liv och död. Magiska krafter ska kontrolleras, tjejerna måste samarbeta trots att de är så totalt olika varandra och ondskan besegras.

Jag var inte helt övertygad när jag började läsa boken, häxor och övernaturliga fenomen är inte riktigt min grej. Men boken är i mina ögon skickligt uppbyggd, jag ville hela tiden veta mer. Hade jag fått läsa den här boken i yngre tonåren skulle jag nog ha älskat den. Jag tyckte absolut att den var läsvärd och jag kommer definitivt att läsa de övriga delarna när de väl är utgivna för nu vill jag verkligen veta mer om vad som kommer att ske i Engelsfors.

Jag tycker de har lyckats bra med att skildra de olika karaktärerna och deras enskilda live. Det känns som att det borde vara lätt att identifiera sig med de olika karaktärerna beroende på hur man själv är som person. Vissa gillade jag inte, det gav ett väldigt osympatiskt intryck. Vilket jag vill tro är mening också. Medan jag verkligen uppskattade några av den andra karaktärerna.

Däremot vet jag inte om jag någonsin kan lite på någon rektor igen, det kanske visar sig att de är häxor… haha…

Bokhögarna hopar sig, tvättförvaringen jag köpte på Ikea passade inte på höjden i badrummet och lägenheten är allt för varm.

Å andra sidan har jag köpt en ny serie jag tror mycket på, Treme, jag får besöka av en god vän, jag har hängt på stranden med syskonbarnen och jag har betalt kursavgiften till Sätergläntan.

Och just det, igår plockade jag blåbär och jag har fortfarande flera sommarlovsveckor kvar. Allt gott tror jag nog det är trots att jag idag känner känslan av sommarlovsblues.

För en månad sedan testade jag för första gången att gjuta i betong. Det fanns dels en del föremål att gjuta i eller slå sönder och använda som delar men även stora fina rabarberblad. Eftersom måttlighet inte är min melodi så ville jag som vanligt testa många grejer. Men då jag var på en hantverkskväll med min fackförening och det skulle räcka till många fick jag begränsa mig.

Jag började med klassikern att gjuta av ett rabarberblad. De riktigt stora bladen kan man ju göra fågelbad av, men det lockade inte riktigt, utan jag nöjde mig med att göra en plan avgjutning. Efter att betongen hade brunnit och resterna av bladet tagits bort fick resultatet hamna i mammas rabatt.

Bland alla de saker som fanns att tillgå så stod en gammal barnstövel från Tretorn i storlek 33. Jag kände direkt att jag även ville gjuta en sko! Det gällde att se till att det inte blev några luftfickor så mellan varven så dunkade jag stöveln i golvet för att försäkra mig om att betongen packades ordentligt. När den brunnit klart fick jag av naturliga själ klippa upp stöveln. Resultatet blev helt okej tycker jag!