Skapande

Jag håller på traditionerna och stickar på sommaren. Fast nu måste jag erkänna att det blev min mor som fick slutföra mitt sock-projekt. Jag tycker det är trevligt att sticka mellan varven, klarar av att läsa mönster i svårighetsgrad “medel” skulle jag tro. Men av någon anledning tyckte jag det var fruktansvärt tråkigt att sticka sockar. Jag har levt i tron att det skulle vara svårt att göra hälen, men den funkade helt okej att sticka. Avmaskningen var väl värre, egentligen inte svår, men det tog emot av någon anledning, därför blev det bara en sock jag gjorde klar själv och så fram till avmaskningen på den andra… Innan min mor nu hjälpte till med slutförandet.

Jag ska inte säga att jag aldrig mer ska sticka sockar, för man vet ju aldrig. Men jag har kunnat sticka i över 20 år och väntat så länge innan jag testade, så kanske dröjer det många år tills jag gör nästa försök?

Så var det då dags att sy en påse till Wilma också. Jag hittade ett mycket trevligt tyg med traktorer, lastbilar, väghyvlar, betongbilar mm på som jag tyckte passade. Wilma älskar verkligen traktorer och varje gång hon ser en traktor när man är ute med henne säger hon mim traktor. (Mim är hennes eget ord för Wilma/min). För att göra det enkelt för mig blev det en påse som rymmer ett A4 och så enkla handtag till. Rött foder.

Väskan fick fina kontraster med det röda fodret till tygets svarta botten och färgglada maskiner. Enda problemet är kanske att den är i största laget för Wilma som inte är allt för lång. Men det känns inte som något större problem egentligen.

För en tid sedan köpte jag en tygpåse av Kattching eftersom jag föll handlöst för motivet. Det kan ju tyckas onödigt att köpa något man egentligen kan sy själv. Men det är ju just det att där och då när man ser något spelar priset inte så stor roll, inte heller vetskapen att man lätt syr en påse själv. När intrycket är rätt är det bara att handla som gäller. Det är faktiskt något jag har blivit bättre på att göra, att köpa de saker jag gillar fast jag skulle kunna göra dem själv. Det handlar väl om att inse värdet av ett arbete, stort som litet.

Hur som helst var det fler än jag som uppskattade påsen, nämligen min systerson. Jag må vara en snäll moster men där gick gränsen, att ge honom den var jag inte beredd på att göra. Istället loggade vi in på Tradera och bjöd på ett tyg som han tyckte var häftigt. Så det blev tyget ”Pure muscle” från The Alexander Henry Fabrics. Helt enkelt ett gäng schyssta bilar av diverse slag. Efter att ha önskat färg på innerfodret också var det bara att invänta leverans när auktioner väl var vunnen.

När tyget väl damp ner i brevlådan var det bara att göra slag i saken och sy en påse, storleken passar ett block i A4 storlek, det tycker jag är en vättig storlek. Jag gjorde helt enkelt två påsar, ytter och inner som jag därefter sydde ihop i hörnen för att få en bättre botten på påsen.

Den högra är alltså påsen jag köpte först, den är gjord av ett gammalt retrotyg antar jag. Tyvärr räckte tyget inte till en påse till systerdottern som också gillar bilar, men framförallt älskar hon traktorer och andra typer av maskiner, så till henne har jag också köpt ett tyg som jag väntar på posten vilken dag som helst. Det gäller ju att vara rättvis, framförallt när lillasystern är den som älskar väskor!

Det händer att jag genomför ett eller annat stickprojekt även om de alltid innebär att jag får repa upp och börja om några gånger innan jag blir nöjd. Men jag stickar. Något jag dock aldrig har gjort är att sticka sockar. Av någon anledning har jag fått för mig att det är svårt att göra hälen, vilket det väl egentligen inte är. Men har man inte testat tidigare brukar det hända att man upplever saker som krångliga. Nu under påsken gjorde jag så slag i saken och började sticka ett par sockar. Till min hjälp hade jag min mor som stickat mängder av sockar. Men jag ska väl erkänna att jag som vanligt fick dåligt tålamod och tyckte hon förklarade komplicerat. Vilket jag krasst sett egentligen inte tror att hon gjorde. Det blev bara en sådant där klassisk barn – förälder situation där barnet, om än vuxet, inte kan ta hjälp av sin förälder. Hur som helst så blev hälen stickad och jag kunde fortsätta med själva foten.

Jag tror faktiskt inte detta kommer bli starten på en ny hang-up som jag så ofta annars drabbas av. Jag tycker nämligen att det är så ruskigt tråkigt att sticka med strumpstickor. Lika tråkigt som det är att sticka vantar, även om de alltid blir snygga och användbara vantar när man väl är färdig, precis som det säkerligen kommer bli användbara strumpor av detta också.

Garnet som är från Svarta fåret har en färgställning som jag verkligen gillar, det är typiska Maria färger. Turkos är ju en återkommande kulör hos mig. Trots att det är ett ullgarn känns det mjukt och skönt, annars kan det ju kännas lite stickigt om det vill sig illa och det är något jag inte gillar.

I oktober 2006 köpte jag en liten tavla med ett fint broderi, Rosenträd. Men passparton var rätt fuktskadad så min tanke var att byta ut både ram och passparto. Sedan hände inget mer än att jag tog den med mig hem från loppisen och därefter la den i en låda, där den sedan har legat över 2 år.

Igår fick jag nog och tog tag i saken. Hade en ram liggande hemma som skulle kunna passa och så tog jag ett färgat papper i samma blåturkosa färg och skar till kanterna så gott jag kunde. Tycker att resultatet blev helt okej. Äntligen kan jag åtminstone ha den framme! Och hur är det nu man brukar säga, bättre sent än aldrig!

Symaskinen har gått varm några dagar nu senaste tiden. Roligt som omväxling att sy. Jag har framförallt sytt tröjor och mössor för lite mindre barn. 2-4 åringar. Huvudsyftet var att använda de tyger jag köpte för ett tag sedan och att göra något till mina syskonbarn till att börja med. Men sedan som vanligt gick det överstyr. Jag har producerat rätt många mössor och 6 tröjor hittills. 4 tröjor till syskonbarnen, en såld och så ytterligare en som jag hoppas få sälja. Mössorna vet jag inte riktigt hur många det ha blivit, men jag har gett en till systerdottern, sålt några på jobbet och så får några bli ett lagar att sälja från närmare våren. Om inte annat får de kanske bli en auktion på tradera av dem. Jag får se vad som händer.

Hur som helst går det väldigt bra att sy i bomullstrikå när man syr på en overlock. Perfekta sömmar direkt, men framförallt så slipper man ett moment mot för att bara använda en vanlig symaskin. Vad gäller mönster har jag helt enkelt ritat av mössa och tröja som jag lånat av syrran och så bara klippa och sy!

Matchande tröja och mössa till Wilma.

Jag vet inte hur det gick till, men i tisdags köpte jag dessa tyger… som om jag behövde dem? Ja, det gjorde ja, de var för fina för att lämnas kvar oköpta i butiken. Så det så!

Jag vet inte vad jag ska sy ännu, men planerar att vara en snäll moster, om jag säger som så.

Fina, eller hur?

♥

♥

Ibland blir jag extra nöjd med mina foton. När jag tog denna bilden till en grej jag håller på med blev jag glad. Det var knepigt att hålla i tråden, arrangera virknålen så det såg ut som att någon jobbar med den samtidigt som jag skulle klara av att ta kortet. Därför är det extra roligt att jag faktiskt lyckades. Påtning pågår…

Redan i juni när jag hälsade på Hanna påbörjade jag att sy ett litet barntäcke till en vän som väntade barn. Det var regniga dagar så förutom lite shopping i Stockholm och Dolly Parton konsert spenderade vi en hel del tid på altanen och pysslade. Tackvare Hannas snälla mamma fick jag en massa trevliga lappar samt tyg till bården runt samt bandkant vilket gjorde att startläget var mycket bra. Sedan åkte jag hem för att ha sommarlov och la tyget i en låda, och där låg det, länge. Enda fram till november månad när jag insåg att det började närma sig det datum när barnet var beräknat. Därför fick jag införskaffa mellanlägg och leta i mina tyghögar för att hitta en bra baksida. Jag hade tur för jag hade en rejäl bit bomullstyg i grönt. Eftersom jag inte visste om det skulle bli en pojke eller flicka ville jag hålla det hela så könsneutralt som möjligt, även om jag aldrig skulle välja blått eller rosa beroende på barnets kön. Däremot valde jag den bruna bården utifrån att de båda blivande föräldrarna är födda på 70-talet, därför blev också valet av grönt ett rätt bra val till tycker jag.

Detta är mitt första och kanske enda lapptäcke jag gör. Även om jag är noggrann och tycker om när saker är pillriga så tycker jag det helt enkelt kändes svårt och lite besvärligt att göra. Men eftersom jag är tjurig av mig skulle jag aldrig ha gett upp, det är inte min stil. Så det återstår att se om det blir några fler. En ytterligare faktor är ju såklart att jag inte alls på långa vägar ha så fina tyger som en inbiten quiltare har vilket gör att nya projekt känns rätt avlägset.

Hur som helst så färdigställde jag täcket den 28:e november i tron att jag skulle få vänta någon vecka med att skicka iväg det. Men döm om min förvåning när jag morgonen efter fick ett sms som meddelade att Axel var född! Vilken tajming! Jag kunde helt enkelt bara göra i ordning paketet och skicka iväg. Eftersom Axel föddes någon vecka för tidigt fick han stanna någon extra dag på bb vilket också gjorde att paket och Axel förmodligen anlände till hemmet samtidigt.

Täcket blev väldigt uppskattat av föräldrarna och jag hoppas att det kommer värma Axel eller ligga på golvet och göra tillvaron lite mjukare för honom!

Det kan vara så att jag lider av någon brist som yttrar sig i att jag ständigt vill sy ny köksgardin! Jag föll handlöst för ett tyg på Village här om helgen, ”Town” från Serholts. Egentligen hade jag spanat in kuddfodralen, men snåltarmen tog tag i mig, 159 kr för ett kuddfodral kommer inte på tal när man kan köpa tyg på metervara och både kunna sy gardin samt kuddar själv! Verkligen mycket mer prisvärt i mina ögon, eftersom jag nu fick tyg så det räcker till både ock för samma summa! Igår kväll tog jag tag i saken och sydde den nya kappan. Inget märkvärdigt, det var bara att fålla kanterna och tänka på att få någorlunda mönsterpassning. Jag utgick från nederkanten då jag ville att gardinen skulle avslutas med en hel husrad så istället fick överkanten bli lite mer som det blev. Men jag hade tur, det gick rätt jämt ut vad gäller mönsterpassningen.