Skapande

Det pågår ett projekt att man ska sticka en 1-milahalsduk här i Umeå fram till 2014 som sedan ska bli filtar till ett barnhem i Ryssland. Min mamma är en sådan som har en del material liggande då det har kommit nya projekt i vägen istället för de tänkta. Så där som det lätt blir när man gillar att sticka och sy.

Nu har hon satt sprätt på lite sådant material som säkert till viss del legat till sig sedan 80-tal. Hennes bidrar mäter nästan 8 meter, men jag vet inte ännu om hon har lämnat det ifrån sig. Så här såg i alla fall rullen ut när jag fotade den.

I somras broderade jag klart ett par svarta vantar som min mamma stickat till mig, då sydde jag ett rutmönster med stjärnor i. Men jag kände mig inte riktigt färdig med broderandet när de var klara så jag kastade mig helt enkelt över ett par gråa vantar som jag haft några år.

Ett par vantar som jag mest har brukat använda när jag skottar snö eller när det är riktigt kallt och man vill rymma fingervantar inuti. Det första jag började med var att klippa bort lurvet som man kan ana på bilden där vantar sträcks upp i luften. Jag tyckte helt enkelt att de kändes lite för “ovårdade” för att börja brodera på. Sedan tog jag en titt i boken Yllebroderier av Ingrid Eggimann-Jonsson för jag visste nämligen att det fanns en fågel i den som jag tycker mycket om. Så med fågeln som förlaga satt jag helt enkelt igång och brodera.

Jag funderade på hur jag skulle göra, om jag skulle ta en vante åt gången eller kanske brodera på dem samtidigt. Jag föll för det sista alternativet, av den anledningen att jag tänkte att jag då lättare skulle orka genomföra projektet samt att jag även skulle få lättare att få dem likadana, något jag kände var viktigt.

Sedan sommaren passerade har de stått i en påse tillsammans med garnet med tanken att jag skulle brodera något ytterligare å dem. Men så här om dagen kände jag bara att - nej, de är nog faktiskt klara som de är. Och så får det vara! Jag känner nämligen att jag måste bestämma mig och att det är skönt att faktiskt avsluta projekt också och inte lämna dem öppna i tanken. För då kommer de ju aldrig till användning! Och den första snön har faktisk fallit, även om den också har hunnit smälta bort.

Jag var rätt säker på att jag hade gjort ett blogginlägg i höstas där jag visade upp ett par stickade och maskintovade vantar som jag hade börjat brodera på. Men tydligen blev det aldrig något inlägg som det verkar nu när jag kollade efter det.

Hur som helst stickade min mamma mig ett par svarta vantar. Har även ett par gråa sedan tidigare. Jag funderade ett tag över hur jag skulle göra, behålla dem svarta eller broder något mönster på dem. Tillslut blev det så att jag började brodera. Först sydde jag kedjestygn i ett stort rutmönster och för att det skulle bli någorlunda lika sydde jag först mönstret med en sytråd så jag sedan skulle ha något att följa. Jag har nämligen lite svårt när mönster inte är symmetriska så jag kände att detta var bästa sättet för att få mönstret på de båda vantarna så bra som möjligt.

När jag hade broderat klart rutmönstret, vilket jag säkert blev klar med i december eller så blev vantarna liggandes trots att jag redan var på det klara med hur jag skulle fortsätta. Men förra veckan kände jag att det var dags att avsluta broderandet så att jag har möjlighet att använda vantarna när det väl blir kallt igen. Sagt och gjort! Den vita tråden kom fram och så sydde jag stjärnorna/blommorna i varje kors där kedjesömmen möts eller bildar en vinkel.

Jag är mycket nöjd med resultatet och det kliar faktiskt litet i fingrarna vad gäller de gråa vantarna också.

Med 12:ans stickor och trevligt effektgarn är det roligt att sticka, så roligt att man, läs jag, måste göra tre stycken så kallade Åremössor efter varandra. Och det fast jag redan har mängder med mössor i gömmorna. Jag vet inte vad det är som gör att jag alltid blir besatt av att tillverka vissa saker i så många varianter. Många människor som skapar saker brukar nöja sig med att göra en sak, sedan går de vidare till nästa. Nä, själv ska jag göra många, många…

Fast till saken hör att detta är så tacksamt och lätt att sticka att det blir enkelt att göra när man ser på teve eller känner att man vill göra något men egentligen inte har några konkreta idéer eller projekt.

Det här behöver du för att sticka en mössa med häng.

12:an stickor
100 gram Åre från Svartafåret, eller annat lämpligt garn

Lägga upp 31 maskor, stick resårstickning. Aviga och räta.
sticka 56 cm eller längre beroende på ditt huvuds omfång.

Sy ihop kortsidorna och ena långsidan som du även drar ihop för att få det rätta hänget på mössan.

Ett av garnerna jag använt är så tokigt att jag knappast vet om jag vågar visa mig ute med mössan. Att döma av reaktionen som mina syskonbarn gav ska jag nog inte göra det. De skrattade mycket och länge och sa att det var en tokig mössa! Den svarta duger fint den med.

Stackars min blogg som aldrig får några nya inlägg att publicera!

Det har varit lite si och så med slöjdande och kreativa saker över huvudtagen, men förra helgen gjorde jag ett ryck och började sticka lite för att i alla fall har något för händerna och för att jag saknade något att göra. Detta blir min tredje dragspelsbasker och kanske den första jag kan använda. Den första blev för stor då jag först fick för mig att jag skulle öka några maskor. Men då den blev lite stor och när jag egentligen inte passar riktigt bra i den traditionella baskern så gav jag bort den. Nr 2 som ses på bilden här ska jag nog ge till systerdottern som faktiskt har den på sig. För jag konstaterade snabbt att grått och vitt inte var mina färger men att baskern i sig satt bättre och blev lite mer mössa när jag följde orginalstorleken. Så nu stickar jag den tredje och hoppas på att den ska passa bättre i färg!

Ja, en liten snabb grej har jag slöjdat på jobbet, nämligen ett litet pennställ där jag skar in pennor och sedan borrade hål för 4 pennor och 2 sudd. Jag fick nämligen spelet på att alla “mina” pennor ständigt försvinner som jag har för att eleverna ska kunna låna. Så nu har jag förhoppningar om att de ska få vara kvar! Och den gångna veckan gick det bra…

Jag håller på traditionerna och stickar på sommaren. Fast nu måste jag erkänna att det blev min mor som fick slutföra mitt sock-projekt. Jag tycker det är trevligt att sticka mellan varven, klarar av att läsa mönster i svårighetsgrad “medel” skulle jag tro. Men av någon anledning tyckte jag det var fruktansvärt tråkigt att sticka sockar. Jag har levt i tron att det skulle vara svårt att göra hälen, men den funkade helt okej att sticka. Avmaskningen var väl värre, egentligen inte svår, men det tog emot av någon anledning, därför blev det bara en sock jag gjorde klar själv och så fram till avmaskningen på den andra… Innan min mor nu hjälpte till med slutförandet.

Jag ska inte säga att jag aldrig mer ska sticka sockar, för man vet ju aldrig. Men jag har kunnat sticka i över 20 år och väntat så länge innan jag testade, så kanske dröjer det många år tills jag gör nästa försök?

Det händer att jag genomför ett eller annat stickprojekt även om de alltid innebär att jag får repa upp och börja om några gånger innan jag blir nöjd. Men jag stickar. Något jag dock aldrig har gjort är att sticka sockar. Av någon anledning har jag fått för mig att det är svårt att göra hälen, vilket det väl egentligen inte är. Men har man inte testat tidigare brukar det hända att man upplever saker som krångliga. Nu under påsken gjorde jag så slag i saken och började sticka ett par sockar. Till min hjälp hade jag min mor som stickat mängder av sockar. Men jag ska väl erkänna att jag som vanligt fick dåligt tålamod och tyckte hon förklarade komplicerat. Vilket jag krasst sett egentligen inte tror att hon gjorde. Det blev bara en sådant där klassisk barn – förälder situation där barnet, om än vuxet, inte kan ta hjälp av sin förälder. Hur som helst så blev hälen stickad och jag kunde fortsätta med själva foten.

Jag tror faktiskt inte detta kommer bli starten på en ny hang-up som jag så ofta annars drabbas av. Jag tycker nämligen att det är så ruskigt tråkigt att sticka med strumpstickor. Lika tråkigt som det är att sticka vantar, även om de alltid blir snygga och användbara vantar när man väl är färdig, precis som det säkerligen kommer bli användbara strumpor av detta också.

Garnet som är från Svarta fåret har en färgställning som jag verkligen gillar, det är typiska Maria färger. Turkos är ju en återkommande kulör hos mig. Trots att det är ett ullgarn känns det mjukt och skönt, annars kan det ju kännas lite stickigt om det vill sig illa och det är något jag inte gillar.

Jag vet att jag har skrivit i ett inlägg att jag hyser någon typ av hatkärlek till att sticka. Och jag kan bara bekräfta att så är det fortfarande. Så sent som förra helgen började jag sticka på en Dragspelsbasker, trots att jag inte brukar se klok ut i basker, men jag tänker mig att det kan komma att passa trots allt då det blir lite mer mössa över dem istället för basker. Hur som helst hade jag ett garn som krävde att jag la till några extra maskor för att få det att stämma med mönstret. Men någonstans räknade jag nog bort mig lite.

Igår hade jag stickat 8 åsar och 8 dalar, det vill säga ca 100 varv och insåg tyvärr att det var dags att repa upp. För hur mycket jag än försökte övertala mig själv att det skulle fungera så var det bara att förlika sig med att mössan hade blivit lite väl stor. Vilket också innebär att jag inte kommer att använda den om jag gör den klar.

Eftersom jag ändå repade upp för att börja om passade jag på att byta färg också. Även om jag verkligen gillar den olivgröna nyansen tror jag att det också skulle vara en faktor som gör att jag inte kommer att använda den allt för mycket när den blir färdig. Så nu blir den istället svart och petrol.

Heja mig!

För mer än två år sedan började jag sticka en sjal, Fågelöga eller som den heter på engelska – Bird’s eye shawl. Jag antar att jag googlade på stickmönster och hittade fram till Litet nystan och mönstret. Om det gick till på något annat sätt har jag sedan länge glömt det. Här finns dock beviset på att jag hade påbörjat stickningen den 9:e oktober 2006.

Garnet jag använde när jag stickade sjalen kommer från Färgkraft och heter Trollskog, det köpte jag på Sätergläntan när jag gick kortkursen Skureut sommaren -06. Sticka började jag göra en kväll hemma hos Hanna när vi hade syjunta. Innan jag fick stickningen att fungera enligt mönstret vill jag minnas att jag började om minst 5 gånger om inte fler. Sedan började något som nu känns som ett evighetsprojekt. När jag egentligen slutförde stickningen kommer jag inte ihåg, men jag tror att sjalen har legat i en byrålåda i ungefär ett år nu och där det enda som återstod var att fästa två trådar. Jag tror det talar för sig själv att jag blev väldigt less på den och bara var så väldigt glad när jag fick maska av den från stickorna att det kändes mest befriande att lägga den till handlingarna samtidigt som jag snubbla på målsnöret.

Jag har sedan en tid tillbaka påbörjat någon typ av djupgående städning av lägenheten, ett projekt som går sakta men som jag tror kommer vara ordentligt gjort när jag väl är klar. Hur som helst är en del av det projektet att färdigställa ofärdiga projekt.

Två trådar har jag fäst nu på morgonen och så lite fotografering på det, något som har tagit mig ett år. Ett år! Jag är egentligen väldigt nöjd med resultatet för den blev fin och härlig på alla sätt och vis, men samtidigt bidrar den till en viss irritation. Men nu är den färdigställd och jag kan lägga den till handlingarna helt och hållet och kanske till och med använda den.

Jag är bra på att starta projekt, mindre bra på att slutföra. Något jag borde jobba på, men ack så svårt. Hur som helst så hade jag någon form av hang-up vad gäller att sticka mössor i somras. Inte mindre än 3 stycken blev det när jag väl var färdig. Men jag kom bara så långt att jag stickade klart dem, montering blev det inte mycket av. Men nu har jag faktiskt fixat det.

Denna mössa stickade jag i Alpacagarn från Drops. Jag köpte garnet på söder i Stockholm, hos Marias garn. Ett verkligt impulsköp som jag gjorde en regnig dag i juni när jag hade varit i huvudstaden för att gå på Dolly Parton konsert samt umgås med en vän och sedan unnade mig en dag med enbart shopping innan det var dags att åka hem och jobba igen.

Jag ångrar verkligen inte mitt impulsköp, mössan kommer att bli använd i vinter, helt klart. Jag har redan testat den ute, men den känns lite väl varm än. Verkar vara skapligt vindtålig också.