Skapande

Jag håller på traditionerna och stickar på sommaren. Fast nu måste jag erkänna att det blev min mor som fick slutföra mitt sock-projekt. Jag tycker det är trevligt att sticka mellan varven, klarar av att läsa mönster i svårighetsgrad “medel” skulle jag tro. Men av någon anledning tyckte jag det var fruktansvärt tråkigt att sticka sockar. Jag har levt i tron att det skulle vara svårt att göra hälen, men den funkade helt okej att sticka. Avmaskningen var väl värre, egentligen inte svår, men det tog emot av någon anledning, därför blev det bara en sock jag gjorde klar själv och så fram till avmaskningen på den andra… Innan min mor nu hjälpte till med slutförandet.

Jag ska inte säga att jag aldrig mer ska sticka sockar, för man vet ju aldrig. Men jag har kunnat sticka i över 20 år och väntat så länge innan jag testade, så kanske dröjer det många år tills jag gör nästa försök?

Det händer att jag genomför ett eller annat stickprojekt även om de alltid innebär att jag får repa upp och börja om några gånger innan jag blir nöjd. Men jag stickar. Något jag dock aldrig har gjort är att sticka sockar. Av någon anledning har jag fått för mig att det är svårt att göra hälen, vilket det väl egentligen inte är. Men har man inte testat tidigare brukar det hända att man upplever saker som krångliga. Nu under påsken gjorde jag så slag i saken och började sticka ett par sockar. Till min hjälp hade jag min mor som stickat mängder av sockar. Men jag ska väl erkänna att jag som vanligt fick dåligt tålamod och tyckte hon förklarade komplicerat. Vilket jag krasst sett egentligen inte tror att hon gjorde. Det blev bara en sådant där klassisk barn – förälder situation där barnet, om än vuxet, inte kan ta hjälp av sin förälder. Hur som helst så blev hälen stickad och jag kunde fortsätta med själva foten.

Jag tror faktiskt inte detta kommer bli starten på en ny hang-up som jag så ofta annars drabbas av. Jag tycker nämligen att det är så ruskigt tråkigt att sticka med strumpstickor. Lika tråkigt som det är att sticka vantar, även om de alltid blir snygga och användbara vantar när man väl är färdig, precis som det säkerligen kommer bli användbara strumpor av detta också.

Garnet som är från Svarta fåret har en färgställning som jag verkligen gillar, det är typiska Maria färger. Turkos är ju en återkommande kulör hos mig. Trots att det är ett ullgarn känns det mjukt och skönt, annars kan det ju kännas lite stickigt om det vill sig illa och det är något jag inte gillar.

Jag vet att jag har skrivit i ett inlägg att jag hyser någon typ av hatkärlek till att sticka. Och jag kan bara bekräfta att så är det fortfarande. Så sent som förra helgen började jag sticka på en Dragspelsbasker, trots att jag inte brukar se klok ut i basker, men jag tänker mig att det kan komma att passa trots allt då det blir lite mer mössa över dem istället för basker. Hur som helst hade jag ett garn som krävde att jag la till några extra maskor för att få det att stämma med mönstret. Men någonstans räknade jag nog bort mig lite.

Igår hade jag stickat 8 åsar och 8 dalar, det vill säga ca 100 varv och insåg tyvärr att det var dags att repa upp. För hur mycket jag än försökte övertala mig själv att det skulle fungera så var det bara att förlika sig med att mössan hade blivit lite väl stor. Vilket också innebär att jag inte kommer att använda den om jag gör den klar.

Eftersom jag ändå repade upp för att börja om passade jag på att byta färg också. Även om jag verkligen gillar den olivgröna nyansen tror jag att det också skulle vara en faktor som gör att jag inte kommer att använda den allt för mycket när den blir färdig. Så nu blir den istället svart och petrol.

Heja mig!

För mer än två år sedan började jag sticka en sjal, Fågelöga eller som den heter på engelska – Bird’s eye shawl. Jag antar att jag googlade på stickmönster och hittade fram till Litet nystan och mönstret. Om det gick till på något annat sätt har jag sedan länge glömt det. Här finns dock beviset på att jag hade påbörjat stickningen den 9:e oktober 2006.

Garnet jag använde när jag stickade sjalen kommer från Färgkraft och heter Trollskog, det köpte jag på Sätergläntan när jag gick kortkursen Skureut sommaren -06. Sticka började jag göra en kväll hemma hos Hanna när vi hade syjunta. Innan jag fick stickningen att fungera enligt mönstret vill jag minnas att jag började om minst 5 gånger om inte fler. Sedan började något som nu känns som ett evighetsprojekt. När jag egentligen slutförde stickningen kommer jag inte ihåg, men jag tror att sjalen har legat i en byrålåda i ungefär ett år nu och där det enda som återstod var att fästa två trådar. Jag tror det talar för sig själv att jag blev väldigt less på den och bara var så väldigt glad när jag fick maska av den från stickorna att det kändes mest befriande att lägga den till handlingarna samtidigt som jag snubbla på målsnöret.

Jag har sedan en tid tillbaka påbörjat någon typ av djupgående städning av lägenheten, ett projekt som går sakta men som jag tror kommer vara ordentligt gjort när jag väl är klar. Hur som helst är en del av det projektet att färdigställa ofärdiga projekt.

Två trådar har jag fäst nu på morgonen och så lite fotografering på det, något som har tagit mig ett år. Ett år! Jag är egentligen väldigt nöjd med resultatet för den blev fin och härlig på alla sätt och vis, men samtidigt bidrar den till en viss irritation. Men nu är den färdigställd och jag kan lägga den till handlingarna helt och hållet och kanske till och med använda den.

Jag är bra på att starta projekt, mindre bra på att slutföra. Något jag borde jobba på, men ack så svårt. Hur som helst så hade jag någon form av hang-up vad gäller att sticka mössor i somras. Inte mindre än 3 stycken blev det när jag väl var färdig. Men jag kom bara så långt att jag stickade klart dem, montering blev det inte mycket av. Men nu har jag faktiskt fixat det.

Denna mössa stickade jag i Alpacagarn från Drops. Jag köpte garnet på söder i Stockholm, hos Marias garn. Ett verkligt impulsköp som jag gjorde en regnig dag i juni när jag hade varit i huvudstaden för att gå på Dolly Parton konsert samt umgås med en vän och sedan unnade mig en dag med enbart shopping innan det var dags att åka hem och jobba igen.

Jag ångrar verkligen inte mitt impulsköp, mössan kommer att bli använd i vinter, helt klart. Jag har redan testat den ute, men den känns lite väl varm än. Verkar vara skapligt vindtålig också.

Det har blivit några inlägg om den här mössan nu, se här och här, men nu har jag betydligt mycket fortare än vad jag trodde stickat färdigt. I lördagskväll fastnade jag framför teven och då passade jag på att sticka de sista varven. Då hade jag redan innan under dagen suttit på balkongen och stickat ett tag. Vågade inte sitta där speciellt länge med min vinterbleka hud. Jag bestämde mig för att en cd-skivas längd var vad jag fick sitta där så jag inte skulle bränna mig. Det var ljuvligt att sitta ute i solen. Men nu var det mössan det skulle skrivas om.

När jag började sticka trodde jag som vanligt att det skulle bli en utdragen process som det oftast blir när jag stickar. Men det har flutit på bra, mönstret är enkelt, och att bara sticka räta maskor är enkelt, framförallt på rundsticka. Det garn jag använt är Regia silk. Jag klarade mig på ett nystan 50g av grundfärgen, mörkgrå och vad gäller den ljusare grå och vitt har jag nog inte förbrukat mer än en tredjedels nystan. Med andra ord har jag material till ytterliggare en mössa eftersom jag köpte två nystan av den mörkare grå. Hade inte med mig mönstret när jag handlade garnet så jag garderade mig lite. Något jag nu såklart med facit i hand inte hade behövt köpa, men jag har redan lovat min syster att jag ska sticka henne en mössa.

Vad som återstår är nu att sy fast den delen som är invikt, trådarna fäste jag igår, de var inte så många så det gick bra. Annars brukar ju det vara det dryga. Jag kommer att få användning av denna när det blir kyligare tider. Men just igår kände det väldigt fel att ens prova mössan, termometern visade i alla fall 25 grader ute, så det var rejält varmt. Men den passade perfekt och kändes mjuk och skön. Kanske är den ingen mössa att ha när det blåser jättemycket, men normala höst och vinterdagar kommer den funka fint!

Lördagen bjöd på ett strålande väder, riktigt varmt och det kändes mer som sommar än begynnande vår frånsett att alla träd saknar löv och det inte är så mycket blommor än då men… Jag försökte ta tillvara dagen så gott jag kunde, hann med både stan och promenad innan jag kände att solen lockade för mycket. Därför satte jag mig på min inte allt för fina balkong och påbörjade stickningen, mössan jag postade om för något inlägg sedan. Den kommer att blir i två gråa nyanser samt lite vitt. Hittills har jag bara stickat muddstickningen som ska vara på insidan av mössan. Naturligtvis hade jag som vanligt lyckats förtränga hur mycket jag ogillar att läsa mönster. Varför dessa sjuka förkortningar, de gör mig vansinnig helt enkelt. Tack och lov är mössan så pass enkel att det bör gå vägen utan allt för stora problem hoppas jag.

Fördelen med mina textila projekt är ju att de går ypperligt att sitta i soffan och sticka vilket är svårare när det gäller mina träprojekt. Visst skulle jag kunna tälja i vardagsrummet, men då ska man städa rätt mycket sedan så det går ju bort. Av den anledningen är det alltid extra roligt att komma igång med ett nytt projekt igen.

När jag var i Stockholm för att gå kurs bodde jag hos min farbror och faster, min faster älskar att sticka. När jag var där höll hon på att sticka en väldigt fin rosa mössa med vita och grå trekanter som bildade ett mönster. Jag är egentligen inte alls förtjust i rosa men det var något med det rosa och grå som jag verkligen uppskattade. Tänkte samtidigt att den skulle kunna göra sig bra i andra färgställningar också. Så jag frågade om jag inte kunde få en kopia på mönstret. Döm om min förvåning när jag fick detta i min hand. Inget är väl mer barndom och 80-tal än denna typ av mössa med jättetofs. Men tänk vad så lite kan göra som att ta bort tofsen och välja några färger som passar bra ihop. Om du har svårt att föreställa dig hur det kan bli får du helt enkelt ha tålamod tills jag kan motbevisa det. För tyvärr glömde jag bort att fota mössan min faster stickade.

Detta ska bli mitt nästa stickprojekt nu när jag repat upp möbiussjalen jag påbörjade men som inte blev som den skulle då jag gjorde lite fel… Jag vet inte riktigt vilka färger jag ska välja, jag måste nämligen köpa garn. Att göra en mössa när det går mot vår och sommar kanske låter knasigt, men jag ser det som ett rimligt stickprojekt att bli färdig med fram emot hösten. Jag brukar nämligen behöva rätt lång tid på mig när jag börjar sticka något. Inte för att jag stickar långsamt utan för att jag oftast har så många olika projekt jag vill hinna med så att stickningen kan bli liggande i perioder.

Jag måste bjuda på några bilder från Stockholm, det var fantastiskt skönt att få åka söderut i slutet av mars och möta våren. Det skulle lika gärna kunna vara sommar på denna bild. Söders höjder i blickfånget…

Cool betonglampa modell jättestor på Katarina bangata. Hade varit intressant att se när den lyser också…

Jag träffade Hanna, vi drog till Hornstull och Street där vi gick på bokmässa.

Hanna sa något bra idag, ”du tycker om garnet men inte stickningen”. Det kanske ligger någonting i dem orden som är sant. Jag gillar egentligen att sticka, men det brukar sällan vara helt problemfritt. Senaste sjalen fick jag börjar om på cirka 7 gånger innan det verkligen blev det mönster det skulle bli. Nu har jag börjat sticka med mitt Tulpangarn från Färgkraft och det gick inte heller helt smärtfritt att få till början på Möbiusen som jag nu har börjat på. Inte blev det bättre av att jag lyckades få ett hål som inte gick att fixa utan att jag fick repa upp några varv.

Men skam den som ger sig. Slutresultaten brukar peppar, peppar alltid bli bra! Det är bara vägen dit som ibland är väldigt korkig och kantad med diverse motgångar. Men det glömmer jag fort bort när jag är färdig med en stickning. Så det brukar inte dröja så länge tills jag känner suget efter att sticka igen.

Two weeks ago I wanted to knit, but I didn’t need anything myself. But I had read that Anne wished that she had a pair of wrist warmers therefore I decided to make a pair and send to here.

I had some wool yarn that I could use and then I just made a test on my own wrist and hoped that it would fit Anne’s wrist to. I made it 42 stitches broad and thirty something stitches high. After that I sewed it together, but it felt too simple so I crocheted a small and easy lace round the edges. No more, no less. A perfect little project to make and my craving for knitting was satisfied.

I’m satisfied with the result, and Anne was also happy about receiving them! I actually thought before posting them that she would like them, because she appreciate handicraft of all sorts. Anne makes really good ceramic things and has a really personal drawing style! And of course, she takes great pictures too!

I had fun making my first pair of wrist warmers!