Jag var väldigt förtjust i tyget när jag bytte till det men så plötsligt här i veckan blev jag tvärt less. Kanske delvis beroende på att jag såg en liknande hallmöbel på bild som hade en helsvart sits. Inte mycket material som behövs så jag drog helt enkelt iväg och inhandlade lite svart galon eftersom det känns som ett klassiskt material att ha på dynor på den här typen av möbler. Sedan var det bara fram med häftpistolen och skjuta fast. Som vanligt lite smådrygt med hörnen men jag försökte få dem liksidiga. Känner mig nöjd med utgången. Som ni ser har den förra ägaren haft en virkad duk på som lämnat spår. Kanske är dags att dra på ett varv men någon olja också. Men jag har en del grejer på när den står i hallen så det är inget som stör.

Igår på mitt köksbord. Några föremål som jag fångade på bild när jag hade fram kameran. Ljuslyktan är köpes, men jag gillar luffarslöjden och urnan köpte jag i december i tron att jag skulle ge bort den i julklapp. Så blev det inte, jag fattade tycke för den och klarade inte av att ge bort den - så kan det gå!

För en tid sedan skrev jag om ett par fjällvantar som jag hade börjat sy. Det har nu gått en tid sedan jag färdigställde dem, men det kom visst ett julfriande emellan och sedan glömde jag helt enkelt av dem. Den gångna veckan har jag spenderat hemma då jag har varit sjuk in någon form av influensa som inte riktigt velat lämna kroppen och då blev jag tillslut less på att se en påse som blivit stående i köket och det var då jag återfann mina fjällvantar. Och med fjäll tänker jag nog mer på fiskfjäll än fjällen där man åker ner för backen. Men faktum är att det hela började med ett inlägg jag läste hos Karins konstgrepp, om en tröja med hennes favoritmönster scallop - vilket väl syftar på snäckskal antar jag. Från att ha sett det mönstret övergick det sedan till en kub med papper jag har på skrivbordet där jag nästan maniskt tecknade fjällmönster, papper efter papper. Några av dem sitter fortfarande kvar 3 månader senare. Och ur detta föddes sedan vantarna.

Och vad som hänt med vantarna sedan jag skrev det tidigare inlägget så är langettstygnen på plats likväl som ett mjukt och gosigt foder eftersom jag är en sådan där mesig typ när det kommer till ylle. Jag gillar inte när det klias och sticks. Så det fick helt enkelt bli ett foder. Och vore jag en person som åkte till fjälls tror jag säkert att de kunde ha följt med, men nu fick de nöja sig med att bli utslängd i snön ute på balkongen.

Hanna är även en av de personer som inspirerade mig att starta den här bloggen för många år sedan, då kände jag inte ens henne. Men vi bodde väldigt nära varandra då, så tillslut möttes vi över en fika och efter det så blev vi kompisar. Nu bor vi längre ifrån varandra men jag blir fortfarande inspirerad av henne!

Okej, nu kör vi! Bilder på djur i någon form som jag tagit genom åren. Ps. jag tänker att det inte behövar vara levande djur som ni kanske ser.

I participate in Hanna’s Spotted Photo Theme. I have no cat so it’s photos of random animals instead.

Men igår var det mängder av folk ute. Jag snabbade mig ut strax innan kl 12, då jag fick för mig att jag höll på att missa solen helt. Men när jag sedan väl var hemma igen insåg jag att det var soluppgång och inte solnedgång som jag trodde. Men det är lite svårt att veta så här års i norr. Här är några bilder från gårdagen.

Hårdslöjd: Jag har tyvärr slöjdat så otroligt lite, det är faktiskt sorgligt. Jag måste försöka rätta till det. Jag åkte ju inte ens på den årliga slöjdkursen till Sätergläntan. Men jag har täljt en del och tänkt väldigt mycket på olika projekt jag skulle vilja genomföra.

Mjukslöjd: Yllebroderi på vantar. Så roligt och så fint det blev! Par nr 1, par nr 2

Skolslöjden: Peppen som år 7 har haft vad gäller att göra knivar och höstens år 3 har varit de slöjdivrigaste på länge. Kul!

Årets slöjdkuriosa: Syskonbarnen - älskar när vi slöjdar tillsammans. Bland annat har vi gjort en täljd fågel med plåtvingar.

Litteratur: De fem bästa böcker jag läst under året, utan inbördes ordning förutom den som är överst för den var bäst:

Jonas Gardell – Torka aldrig tårar utan handskar
Johanna Nilsson – Gå din väg men stanna
Torgny Lindgren – Pölsan
Fredrik Lindström – När börjar det riktiga livet
Kristian Lundberg - Yarden

Bästa nya skivorna: Thåström – Beväpna dig med vingar, Mando Diao – Infruset, Mumford & Sons - Babel

Bästa konsert: Patti Smith på Stockholm music & arts i augusti. Så otroligt härligt att jag fick chansen att se henne. Det var magiskt! Trots att jag gick runt i blöta skor efter att himlen bokstavligen öppnade sig och regnet öste ner. I mars såg jag Thåström – det var också galet bra. Tomas Andersson Wij inledde sin höstturné här i stan, det var fint att äntligen få se honom live. Men Patti, Patti… hon står högst på listan.

Bästa teaterföreställning: Fanny och Alexander på Dramaten. Mitt första besök på det anrika stället, kände att jag valde ett första bra tillfälle.

Årets tv/film/bio: Bio: Jag får nog säga Hobbit där för jag har mest bara sett barnfilmer med systersonen, iofs var Hunger Games helt okej den också. Dvd: Jag såg ett gäng japanska anime filmer. Min granne Totoro, Det levande slottet, Lånaren Arrietty Tv: Torka aldrig tårar utan handskar, fin filmatisering av Gardells viktiga bok. Pappas pengar var kanske det roligaste som gick på teve detta år. ”Bröli till pappa, kom!”. Barnprogram med en otrolig humor men med en viktig underton. Hanna Hellquists serie Jakten på det perfekta livet gillade jag skarpt.

Årets tidning: Vi läser – forever and ever.

Därför hade jag någon dag innan köpt några förpackningar med LEGO minifigures som vi skulle använda oss av. Men även köpt glitter och Glycerol. Samt gått igenom köksskåpen i jakt på de där glasburkarna man ofta spara på för att de ska vara bra att ha. Den beskrivning vi följde sa att man behövde en tredjedel glycerol och två tredjedelar vatten i sin glob. Det vi dock märkt var att visst glitter var nästan lätt så det ville inte riktigt sjunka till botten. Jag hade också hört någon säga att en knivsudd diskmedel skulle vara bra för att bryta ytspänningen. Men jag vet faktiskt inte om de hade så stor betydelse. I en av de glober vi gjorde blev det nog lite mycket diskmedel för jag upplevde att det blev skum i den.

Här är två av de glober vi gjorde, en med en häst och en med en pirat som fick namnet “Pirat ute till havs”. Och så lite lek med en tejp.

Jag kunde naturligtvis inte låta bli att göra en till mig själv också.

När jag gjorde mobilen gjorde jag som så att jag böjde till en ring av metalltråd som jag sedan klädde med lite granris och så gjorde jag ett hänge av metalltråd som jag fäste på fyra ställen runt om kransen. Nästa steg blev att sätta fast rönnbärsgirlangerna på något sätt som skulle se fint ut. Jag lindade helt enkelt bara fast dem runt om och så blev det som det blev. Jag hade inte tänkt så mycket utan gjorde bara något som jag tänkte kunde se fint ut.

Lämpligt nog hade mina föräldrar en krok i innertaket vid bron, så jag hängde helt enkelt upp rönnbärsmobilen där. Jag trodde eventuellt att fåglarna skulle vara där och hacka på den, men den verkar få hänga i fred. Ett första försök som jag blev nöjd med. Nästa höst ska jag komma ihåg att plocka bären tidigare för detta var så pass trevligt att jag vill testa igen.

Och jag tänker fjäll vad gäller applikationen.