Skapande

En kompis till mig har återbrukat en jordglob och gjort en taklampa av den. Riktigt snyggt måste jag säga och jag skulle gärna ha en sådan här lampa jag också. DIY när det är som bäst!

Det pågår ett projekt att man ska sticka en 1-milahalsduk här i Umeå fram till 2014 som sedan ska bli filtar till ett barnhem i Ryssland. Min mamma är en sådan som har en del material liggande då det har kommit nya projekt i vägen istället för de tänkta. Så där som det lätt blir när man gillar att sticka och sy.

Nu har hon satt sprätt på lite sådant material som säkert till viss del legat till sig sedan 80-tal. Hennes bidrar mäter nästan 8 meter, men jag vet inte ännu om hon har lämnat det ifrån sig. Så här såg i alla fall rullen ut när jag fotade den.

I somras broderade jag klart ett par svarta vantar som min mamma stickat till mig, då sydde jag ett rutmönster med stjärnor i. Men jag kände mig inte riktigt färdig med broderandet när de var klara så jag kastade mig helt enkelt över ett par gråa vantar som jag haft några år.

Ett par vantar som jag mest har brukat använda när jag skottar snö eller när det är riktigt kallt och man vill rymma fingervantar inuti. Det första jag började med var att klippa bort lurvet som man kan ana på bilden där vantar sträcks upp i luften. Jag tyckte helt enkelt att de kändes lite för “ovårdade” för att börja brodera på. Sedan tog jag en titt i boken Yllebroderier av Ingrid Eggimann-Jonsson för jag visste nämligen att det fanns en fågel i den som jag tycker mycket om. Så med fågeln som förlaga satt jag helt enkelt igång och brodera.

Jag funderade på hur jag skulle göra, om jag skulle ta en vante åt gången eller kanske brodera på dem samtidigt. Jag föll för det sista alternativet, av den anledningen att jag tänkte att jag då lättare skulle orka genomföra projektet samt att jag även skulle få lättare att få dem likadana, något jag kände var viktigt.

Sedan sommaren passerade har de stått i en påse tillsammans med garnet med tanken att jag skulle brodera något ytterligare å dem. Men så här om dagen kände jag bara att - nej, de är nog faktiskt klara som de är. Och så får det vara! Jag känner nämligen att jag måste bestämma mig och att det är skönt att faktiskt avsluta projekt också och inte lämna dem öppna i tanken. För då kommer de ju aldrig till användning! Och den första snön har faktisk fallit, även om den också har hunnit smälta bort.

I tisdags på min lediga dag åkte jag en sväng till min syster som var hemma med en krasslig systerdotter. När jag kom dit möttes jag av denna syn och kommentaren:

- Moster, jag är en datanörd!

Men nördandet varade inte så länge utan istället åkte vävstolen fram. W har fått den av en kompis till min syster och vår mor som är en hejjar på att väva har hjälpt W med en ny varp och dessutom dels köpt några små nystan med garn men även plockat fram garn ur sina stora garngömmor.

W tycker att det är jätteroligt att väva och planerade för hur hon skulle variera sina färger. Morfar hade hjälpt henne att tillverka några vävstickor för garnet också. (Vilket nästan förvånar mig, min far gillar nämligen inte alls att jobba i trä, men kanske att man gör uppoffringar för sina barnbarn. haha…) Hur som helst tycker jag det är fint att W tycker att det är roligt och att hon visar intresse för sin vävstol!

Vi hann även med att fika och rita under dagen, vilket engagerade oss alla. Här är det min syster som färglägger.

…hos Tygbloggen! Jag skulle gärna vinna ett kort som ger mig rabatt hos Ohlssons tyger. Och skulle jag vinna skulle jag köpa material till en täckkjol till vintern.

Jag har länge tänkt att jag skulle prova göra ett armband med text på. Jag har en svart bred läderrem och bokstavsstansar så jag behövde bara bestämma mig för vilken text jag skulle använda mig av.

Ganska snart var jag klar över att jag ville ha en del av en låttext, kanske någon kortare vers alternativt en refräng på armbandet. Efter att ha lyssnat på några favoritlåtar, kollat några texter av några utvalda artister jag lyssnar mycket på så föll valet på “Because the night” skriven av Springsteen men framförallt framförd av Patti Smith. Smith som jag förövrigt såg uppträda på Skeppsholmen i somras vilket var fantastiskt! Jag valde att stansa in följande del av refrängen.

Tyvärr har jag bara stora bokstäver på mina stansar som är 4 mm, jag hade gärna använt mig av ytterligare en storlek och då gärna småbokstäver alternativt att de hade varit stora bokstäver men kanske 3 mm. Men det kanske går att fixa till ett annat tillfälle. Något jag också märkt är att präglingen har höjt upp sig lite i efterhand så texten är inte lika tydlig som när jag stansade den. Om det beror på lädrets kvalité, stansarna eller om det är fullt normalt är jag inte riktigt på det klara med. Men jag misstänker att det kan beror på själva lädret. Inte så roligt, men men. Nu återstår bara att limma fast ett lås så kan jag använda det!

Hurra! Jag vann! Framförallt roligt att så många verkade uppskatta Gangstern!

Karin på Karins konstgrepp har utlyst en tävling där hon ber sina läsare visa upp något de skapat. Spontant tänkte jag direkt på min gangstermaskin som jag byggde för några somrar sedan.

Den är nog det av alla hundratals grejer jag gjort genom åren som jag är mest stolt över. Ni vet, riktigt så där att jag skulle vilja spänna hängslena med tummarna, om jag nu använt hängslen vill säga. Det krävdes blod, svett och tårar för att få den att fungera, men är man tjurig så är man! Den är även rolig på sådant sätt att alla som kommer hem till mig blir nyfiken och vill prova att veva!

Jag byggde denna Gangster delvis under en kurs, Täljd mekanik, som jag gick på Sätergläntan.

Jag var rätt säker på att jag hade gjort ett blogginlägg i höstas där jag visade upp ett par stickade och maskintovade vantar som jag hade börjat brodera på. Men tydligen blev det aldrig något inlägg som det verkar nu när jag kollade efter det.

Hur som helst stickade min mamma mig ett par svarta vantar. Har även ett par gråa sedan tidigare. Jag funderade ett tag över hur jag skulle göra, behålla dem svarta eller broder något mönster på dem. Tillslut blev det så att jag började brodera. Först sydde jag kedjestygn i ett stort rutmönster och för att det skulle bli någorlunda lika sydde jag först mönstret med en sytråd så jag sedan skulle ha något att följa. Jag har nämligen lite svårt när mönster inte är symmetriska så jag kände att detta var bästa sättet för att få mönstret på de båda vantarna så bra som möjligt.

När jag hade broderat klart rutmönstret, vilket jag säkert blev klar med i december eller så blev vantarna liggandes trots att jag redan var på det klara med hur jag skulle fortsätta. Men förra veckan kände jag att det var dags att avsluta broderandet så att jag har möjlighet att använda vantarna när det väl blir kallt igen. Sagt och gjort! Den vita tråden kom fram och så sydde jag stjärnorna/blommorna i varje kors där kedjesömmen möts eller bildar en vinkel.

Jag är mycket nöjd med resultatet och det kliar faktiskt litet i fingrarna vad gäller de gråa vantarna också.

Systersonen hade sett en fågel på en affär när han var med min syster och handlade. Syrran tyckte den var dyr i förhållande till sin storlek så det blev inget köp. Däremot visst L att det fanns några fågelämnen kvar sedan jag gjorde mina Rabattfåglar så han tyckte att han lika gärna kunde göra en egen fågel.

Vi hjälptes åt lite med täljningen, men det mesta gjorde han själv med sin egen kniv, jag hjälpte honom bara att rentälja på några ställen där man var tvungen att tälja mot sig. Vilket jag känner att han inte är riktigt redo för att göra, även om han hanterar kniv riktigt bra.

Fågeln han hade sett hade haft vingar av plåt och passande nog fanns det lite bläckplåt som han kunde forma till vingar. Formen bestämde han själv och klippte ut med plåtsax. Sedan gjorde jag små hål för spikarna och använd sedan falstången för att bocka till den rätta vinkeln som L ville ha på sina vingar. Därefter hjälptes vi åt att spika fast dem med avklippta små mässingspikar som vi hittade i garaget. Och så skruvad vi i en lite ögla.

Med en tunn fiskelina flög den fint! L:s lillasyrra kom förbi trädet en sväng också. Då uppstod ljuv syskonkärlek och en liten brottningsmatch genomfördes…

Det är alltid roligt att slöjda med syskonbarnen! De är kreativa och gillar att skapa! Vi får se om fågeln får någon färg också sedan, men i detta skede skulle den inte ha det. Det var L väldigt bestämd med.